Jag i mina ungdomens dagar, till vänster om mig Åsa (livet på landet) Ett foto en av mina gamla klasskamrater tagit och lagt ut på facebook (Marie Nicander)Det är lite dåligt på bloggfronten , det medges..Men förövrigt är det fullt ös som vanligt :)
Jag ger upp stegutmaningen..jag kan lätt konstatera att snittet ligger nånstans där 11 12 000 steg. Och det blir varken bättre eller sämre.
10 000 är minimum, jag lyckas inte gå mindre än så på en dag även om jag försöker.
Och mer än så blir det inte heller.. Jag har inte en minstaste chans att gå mer. Såvida inte några anmäler sig frivilliga att köra ett par barnvagnar åt mig som sällskap.
Bara att se till att alla påklädda och fått i sig frukost genererar runt 1500 steg och då har inte dagen ens börjat :)
Jag får vara nöjd med det.
Apropå nåt annat, jag har numera börjat tycka att den berömnda ansiktsboken är riktigt rolig. Mest för att man kan chatta med folk man in te träffat på åratl! Vilken fantastisk grej. jag har pratat med vänner jag inte träffat på 20 år (Herregud, är det verkligen möjligt? ÄR jag så GAMMAL??)
Där ser man, man behöver inte vara värre än att man kan ändra sig ;)
Boliden då? Jag var på väg till bilen i godan ro i lördags kväll.. Och precis när jag ska ta i dörrhandtaget blir jag rejält bländad. Riktigt så där att man stanna upp och får vänja ögonen vid mörkret igen.
Tittade omkring mig lite irriterat..Var det Jörgen som bländade mig med nån lampa inifrån, eller var det nån av grannarna som lyser med sina maskiner..eller vad sjutton..
Det var tydligen en bolid, aldrig hört ordet förr, men nu har jag.
1 kommentar:
Jaha det är där du är, i ansiktsboken :-). Hrm jag missade den där boliden jag. Men jag visste inte om den innan och jag saknar den inte nu så det är nog ingen fara med det. Kram
Skicka en kommentar