R.I.P. Mitas

Sent igår kväll krockade brorsans hund med en bil i mörkret.

Det gick ju inte så bra som alla förstår.Det har varit begravning för Mitas idag med en riktigt dö-grävare och allt.

Det är tungt när en älskad fyrbent familjemedlem dör, det vet jag av erfarenhet.

Men man måste sörja och låta det ha sin gång. En vacker dag kommer man till den punkt där man kan tänka på sin vän utan att börja stortjuta eller åtminstone utan att behöva blinka frenetiskt och låtsasnysa eller nåt... Och då kan man glädjas åt allt det bra som varit istället! Det är inte heller meningen att man ska försöka glömma sin vän.

Och som jag sagt till många andra som mist sin älskade vän, vore man inte ledsen då, då var väl inte den vänskapen mycket värd! Man får vara ledsen när nån dör. Jätteledsen! Annars går det ledsna aldrig över.

Tänker på dig och din familj brorsan! Det kommer att kännas bättre, jag lovar det!