Till minne av en liten pojke som föddes för 12 år sen.

Dison har jag bloggat om förr, mitt hjärtgryn, min lilla älsklingshäst.. Rent fånigt kär var jag i honom. Många föl har passerat före och efter honom,men ingen har varit eller kommer att bli som han.

Det var väldigt speciellt när han föddes. Hans mamma Emma Frances har alltid varit känd för sitt mindre charmiga humör, men när hon fick sitt första föl, blev hon nåt i hästväg! Det kan hända vilket sto (eller människa för den delen) som helst. Men det här var nog det värsta jag skådat. Det tog flera dagar innan det gick att öppna boxdörren överhuvudtaget...

Har fortfarande minnen av detta på ena handen då jag modigt skulle fånga henne trots allt. Hade det inte varit för ett rådigt ingripande av en arbetskamrat med sopkvast, hade jag nog inte haft varken handen eller livet i behåll misstänker jag...

Men den lilla gossen, han var inte den som var den. Trots sin mors beskyddarinstinkt hade han redan bestämt sig för att gilla människor och sin matte i synnerhet, så det gick att snabbt öppna dörren lite grann när morsan befann sig på behörigt avstånd, så han kunde smita ut och kela med mig istället och springa fram och tillbaks i stallgången.

Liten blir större och han döps till Dison. Den observanta noterar en X-benthet på höger fram, det korrigerades snabbt och smidigt med en skena några dagar.

Vid fotograferingstillfället står det en gubbe intill mig här och berömmer min fina lilla gosse. Han bjöd 100 000 plus moms. Men ICKE att jag sålde <3> Den här bilden har lite tråkiga minnen. Har precis hämtat hem dom från en välkänd stuteri i dalarna som har bokstäver som sitt uppfödarnamn. Emma gick inte att känna igen, på några veckor hade hon tappat halva sin kropp.

Ja, jag vet att hon var svår. Men jag ringde innan och frågade om dom kunde ta emot ett sto som henne. Blev fullständigt idiotförklarad som ens frågade, dom hade ju haft den och den besvärliga hästen och var SÅ erfarna.

Det funkade inte bra.

Lägger ut bilden ändå för det är en familjeportätt på oss, jag och min lilla pojke och Emma.

Visst är den här nu!

Våren alltså, den är ohjälpligt här, det går inte att missa nu.

Det tittar fram blommor lite här och där och jag har också gjort nånting som verkligen är vårtecken. Nämligen städat bort all hundbajs som kommit fram under snön :x
Hunden fäller tonvis med päls, hästarna börjar också göra sig av med sitt, svanarna och tranorna har flyttat in och tofsvipan hörs. Nu är det bara lammen som fattas!!!

Ungarna har idag badat i insjön som ligger framför stora ladugården..Dom var så blöta att dom faktist klädde av sig och badade på riktigt............. 15 grader varmt på eftermiddan..

Här nedan ser ni andra badare, gulankorna har funnit lite öppet vatten på dammen och dom tvättar av sig vinterns damm med besked.

Inget vårtecken kanske, men jag o Malin med varsin dotter tog en tur till Grums på Värmlands största matmässa. Lokalen lämnade en del att önska, trångt i skolkorridorer och tillställningen var fullt av tanter som skulle klämma sig fram till vilket pris som helst :o

Det är helt klart att västra-götaland ligger väldigt bra till i mathantverksväg och i synnerhet Falköping, det är inte för inte Falköping är den första citta-slow staden i Sverige. Mässan var ungefär som en vanlig torgdag här.

Men resan var inte förgäves!! Mycket nytt såg vi, framförallt var det intressant med annorlunda upplägg på presentationen.

Men måste nog ändå tycka att det bästa var att träffa Bente på Livet på landet bloggen. Helt sagolikt roligt att träffas på riktigt, internet i all ära.. Men även Bente gör sig bäst i verkliga livet! Hoppas det blir fler tillfällen, vi råkar ju bo sisådär 80 mil ifrån...

Vistt börjar dom bli stora? Våra minstingar växer så det knakar.
Mango testar lite arbetskläder här på bilden och Miina vill förståss leda!! Tar jag hästen ifrån henne slänger hon sig raklång på backen och skriker.. :D

Mango jobbade på bra i vintras och är helt klar för att sättas i vagn så fort väglaget tillåter.
Hon kommer att köras som vilken travhäst som helst i år, även om hon inte kommer att bli någon tävlingshäst så vill jag ha en stark häst med framåtbjudning, god grundkondition och livserfarenhet när det börjar vankas skogsarbete och ridning så småningom.

En dag på chokladskolan

För dom som inte vet är jag elev på Chokladskolan i Nora. I söndags var det dags igen för en heldag.
Dagens övningar var följande: Polkagrisar, koka ganache och fondant, dvs. fyllning till t.ex after eight, dekorering av praliner med överföringsark (se bild nedan med citronerna) Stämpling och pudring med kopparfärger, doppning av praliner med doppgafflar och spansk modelleringschoklad! Vi gjorde en varsin ros och flätade en varsin korg av choklad!

Som vanligt blev det en fullmatad dag! Det är intevsivt med sockerlag som kokar till höger och vänster och choklad som ska tempereras och kylas och tableras hit och dit... Men det hinns med några koppar kaffe och gott om skratt :)

Det känns väldigt lyxigt att stå med choklad upp över armbågarna och hälla ut blanka vackra praliner ur gjutformarna, som värsta proffsen!!!

Fortsättning följer... Nästa gång tror jag visst vi ska lära oss göra gourme-glass........ :D

Hon är så sööööt!!

Miina har fyllt 2 år.
Det här är helt klart bästa presenten någonsin! En söt liten figur som ännu inte namngetts. Helt och hållet egengjord av hennes gudmor Annelie. Flera olika ombyten fick hon med sig också!

Nu ska vi se om det inte börjar bli lite blogginlägg.. jag har egentligen en hel del att blogga om :)

Som ni ser på bilden börjar odlingssäsongen komma igång. Än så länge är det smultron och chili som jag har igång här. Ska försöka sitta på händerna ett tag till för att inte göra det vanliga misstaget att ha varenda fönster fulla i långa rangliga plantor..