måndag 29 mars 2010

Till minne av en liten pojke som föddes för 12 år sen.

Dison har jag bloggat om förr, mitt hjärtgryn, min lilla älsklingshäst.. Rent fånigt kär var jag i honom. Många föl har passerat före och efter honom,men ingen har varit eller kommer att bli som han.
Det var väldigt speciellt när han föddes. Hans mamma Emma Frances har alltid varit känd för sitt mindre charmiga humör, men när hon fick sitt första föl, blev hon nåt i hästväg! Det kan hända vilket sto (eller människa för den delen) som helst. Men det här var nog det värsta jag skådat. Det tog flera dagar innan det gick att öppna boxdörren överhuvudtaget...
Har fortfarande minnen av detta på ena handen då jag modigt skulle fånga henne trots allt. Hade det inte varit för ett rådigt ingripande av en arbetskamrat med sopkvast, hade jag nog inte haft varken handen eller livet i behåll misstänker jag...
Men den lilla gossen, han var inte den som var den. Trots sin mors beskyddarinstinkt hade han redan bestämt sig för att gilla människor och sin matte i synnerhet, så det gick att snabbt öppna dörren lite grann när morsan befann sig på behörigt avstånd, så han kunde smita ut och kela med mig istället och springa fram och tillbaks i stallgången.

Liten blir större och han döps till Dison. Den observanta noterar en X-benthet på höger fram, det korrigerades snabbt och smidigt med en skena några dagar.
Vid fotograferingstillfället står det en gubbe intill mig här och berömmer min fina lilla gosse. Han bjöd 100 000 plus moms. Men ICKE att jag sålde <3> Den här bilden har lite tråkiga minnen. Har precis hämtat hem dom från en välkänd stuteri i dalarna som har bokstäver som sitt uppfödarnamn. Emma gick inte att känna igen, på några veckor hade hon tappat halva sin kropp.
Ja, jag vet att hon var svår. Men jag ringde innan och frågade om dom kunde ta emot ett sto som henne. Blev fullständigt idiotförklarad som ens frågade, dom hade ju haft den och den besvärliga hästen och var SÅ erfarna.
Det funkade inte bra.
Lägger ut bilden ändå för det är en familjeportätt på oss, jag och min lilla pojke och Emma.





3 kommentarer:

hilea sa...

Härlig blogg du har=)

Familjen Andersson sa...

Tack :)

Jag kanske tar tag i detta med bloggandet snart igen.. Det har varit dåligt med det på sistone..

Galtholmen sa...

Men vad hände sedan...?